Att vara förälder...

...kan vara att man idiotförklarar sig själv.
Idag har jag varit slav till dotter (igen)...vi skulle åka iväg med två av hästarna till ridhuset för att träna på lite hoppning. först ordna bil och släp, vilket löste sig snabbt då jag och exet kunde byta bilar. Sen står man där i hällande regn och lastar på bilen med en himla massa saker som bara måste med..och sen skall hästarna på, tur är ju att det är snälla och går på utan att bråka men å andra sidan så hade väl inte de heller någon lust att stå i regnet..Framme vid ridhuset så lastas hästarna ut och jag får agera packåsna med att få släpa allt till ridhuset..vilket är en sträcka på några 100 meter och icke att förglömma att den sista sträckan är en uppförsbacke som man går i 90 graders lutning uppför..med packning...och i regn..jippie vad kul det är att vara förälder..*S* sen inne i ridhuset skall det sadlas och tränsas och inte nog med det, alla hinder skall bäras fram...så det är bara till att slita och släpa igen...

Men träningen gick alldeles kanon och hästarna var duktiga, sen är det bara att bära in alla hinder igen, släpa ner alla saker till bilen, på med hästarna på släpet och sen åka hem...i ösregn...att det bara orkar regna..
När jag håller på att göra rent släpet och står där ute i ösregnet, med håret klibbat fast i ansiktet, regn som rinner nerför nacken och händer iskalla och man känner att kläderna inte längre hålla emot regnet, kommer funderingarna och reflektionerna...vad håller jag på med?!

Men så kommer jag till den insikten att det är otroligt roligt att göra något för sin dotter, att förhoppningsvis så kommer hon ihåg att vi gjorde mycktet tillsammans när hon var liten och att hon hade en mamma som ställde upp i ur och skur och att hon gör likadant när hon blir mamma en gång. Sen får man inte glömma att även jag njuter av att få vara med henne, jag vet att det bara är en tidsfråga när hon inte längre vill vara med mig, så det är bäst att passa på att njuta nu, annars lär det snart bli försent...